Det näst senaste inlägget avslutade jag ju med "eventuell fortsättning följer". Det var då inte tänkt såhär, men går nog ändå att se det här som en fortsättning...
Jag trodde jag visste var saknad var. Jag trodde jag visste vad gråta var. Men idag har jag insett hur fel jag har haft. Känns som om jag verkligen upptäckt vad sorg och saknad är. Och då inte som den gången man för första gången "saknade" sin snuttefilt.
Idag var det alltså begravning av mormor. Och en underbart vacker sådan. Tack alla iblandade som gjorde det till en så fin stund.
Äsch, mer än så orkar jag inte skriva. God natt!
