Jag saknar nån att värma och värmas av när jagsover.
Jag saknar sommaren, och golf-söndagarna med pappa.
Jag saknar scoutingen. Inte främst som ledare för busiga scouter, utan som busig scout.
Jag saknar hunden i mitt liv (Nej, inte Betty)
Jag saknar tonårscaféerna i kyrkan.
Jag saknar att laga mat ihop med någon.
Jag saknar nån som somnar i mitt knä till en actionfilm.
Jag saknar att somna i någons knä till stolthet och fördom.
Jag saknar det bekymmersfria livet som tonåring.
Good times are gone forever.
Men varför sakna, när man kan längta? Jag vet inte riktigt vad jag längtar efter, men nu längtar jag ganska mycket tills dess...
