20 december 2005

Tisdag

Strax efter att jag skrivit klart förra inlägget fick jag reda på att anställningen blir förlängd med 6 månader vilket känns riktigt skönt, nu är min ekonomi säkrad närmaste framtiden i alla fall.

Ikväll var jag även på bandymatch. Gripen mötte Slottsbron på hemmaplan. Jag har missad alla Gripens tidigare hemmamatcher den här säsongen och bara sett en bortamatch så dagens match var följdaktligen säsongens första hemmamatch som jag såg. Det var dock ingen rolig match, inte spännande heller. Det var inget bra spel även om Gripen som väntat ändå lyckades krossa Slottsbron med 9-1.

Jaja, det var väl inte så mycket mer jag hade att säga nu då...

Börja blogga på riktigt? - Kort resumé

Så har man skaffas ett bloggkonto här nu också, efter att ha fallit för grupptrycket från Tapirs blogg... Ja, en person är en grupp, så kom inte och säg någonting annat än det.

Så var ska man börja då? Många skulle nog svara att man ska börja i början, så låt oss göra det nu med.

I begynnelsen (omodernare ord för i början) var det bara mörkt och Gud sa: "Fiat lux" (eller varde ljus om han nu pratade svenska, det var alltså inte en bil han var ute efter) . Plötsligt blev det väldigt ljust och sedan skapade han himmel och jord ur ingenting. Ni som nu tycker att detta låter susbekt att han lyckades skapa materia av ingenting kan ju ta och läsa Dan Browns "Änglar och demoner". I sex dagar jobbade han hårt och tog sen rast. Allt var frid och fröjd nån dag och sen så förstörde människan Guds skapelse. Eller ett bättre sätt att se det på är att citera de första minuterna i det allra första avsnitter av "Dead like me" säsong 1- pilotavsnittet:

"Let's go for a ride. My name is Georgia Lass. I'm 18 years old and I'm down there somewhere. I'm going to tell you a story, not my story, that's later, this is just a story... Ready? Once upon a time, or more specifically at the dawn of time, god, lower case "g", was getting busy with creation, as the kids these days are saying. He gave Toad a clay jar and said, "Be careful with this. It's got death inside". Pleased as punch and oblivious to the fact that he was about to become god's fall guy on the whole death issue, Toad promised to guard the jar. Then one day Toad met Frog. "Let me hold the jar of death, or what ever you call it", Frog begged. With a nod to Nancy Reagan's pros of wisdom, Toad just said no. But Frog was determined, and after much wining Toad finally gave in. "You can hold it, but only for a second", he said. In his excitement, Frog began to hop around and juggle the death jar from one foot to the other. Frog was an asshole. "Stop!" Toad cried out, but it was to late. Frog dropped the jar and it shattered to the ground. When it broke open, death got out, and ever since then all living things have to die. Makes you wonder how much better the world would be if frogs just stuck to hawking beer. So there you have it, the mystery of death finally revealed. We all die, some of us sooner then later. For me it's going to be much sooner. But that's only the beginning of my story. "

Om du nu inte har sett något "Dead like me-avsnitt så har du verkligen missat nåt. Själv vntar jag på att SVT ska ta åt sig av min mailbombning och sända säsong två eftersom jag vet att dom sen långt tidigare har köpt in säsong två, men annars blir det väl till att få tag på den på annat vis.

Nu tillbaka till skapelsen. Tusentals år efter Guds skapelse var färdig så kom jag då till världen som om den inte redan var nog så förstörd. Detta hände klockan 17.25 den 3:e november 1985. Jag döptes sedan den 1:a januari 1986 i Metodistkyrkan i Trollhättan där min farfar jobbade som präst. På så vis var jag mer eller mindre uppvuxen i kyrkan. Som ni kanske kunnat ana tidigare så är jag alltså "en såndär kristen" om ni inte känner mig redan.

Jag växte upp i ett radhus inne i Trollhättan, inte mitt i centrum men ändå med närhet till centrum. Jag gick i skola på Lyrfågelskolan bara några hundra meter hemifrån och spenderade mycket fritid på Lillegårdens dagis, förskola och fritis, som låg några hundra meter åt andra hållet, när jag inte gick i skolan. Denna yta mellan lillegården och lyrfågelskolan var ett tag min värld. Det fanns två vägar att korsa och sen en enorm park, eller ja, då tyckte jag åtminstone att den var enorm, nu ser jag den snarare som ett par träd och en sandlåda och rutschkana. Sen fanns ju den enorma och branta pulkabacken också... Den är idag snarare en liten uppbuktning i gräsmattan...

Åren flöt på jag slog ut massa tänder och bröt bl.a. nyckelbenet och sånt som man gör när man är liten.

När jag var 7 år så började jag scouterna på Frälsningsarmén. Min mormor var frälsningssoldat på Frälsningsarmén och jag, som föredrog små sociala grupper, tyckte det var alldeles för många i varje grupp på Svenska scout. I min grupp på FA (Frälsningsarmen) var vi som mest tre, men största delen av min tid som scout har jag varit ensam scout i min grupp. Som sagt; en person är en grupp! Det var uppenbarligen ganska lyckat, helt plötsligt började jag vinna distriktsmästerskap i scouting, och inte tog det 15 min att diskutera med mig själv på varje fråga heller. Ensam är stark!

Nånstans i samma veva som jag började scouterna eller kanske till och med något år tidigare så flyttade vi till en större villa lite längre från stan men ändå med bara 4-5 kilometer in till centrum. Min världsbild utökades plötligt och det var en triangel mellan hem, skola och fritis som var min värld där jag för mesta delen höll till.

Någon gång under början av 90-talet började min pappa och min fasters man (ingift farbror) att spela golf vilket jag tyckte verkade mycket intressant och jag fördrev mycket av min fritid hemma med att tjänstgöra som mossrivare i trädgården med mig golfklubba. Man har på senare år kunnat jämföra vårat gräsmatta med våra dåvarande grannar och konstaterat att vi hade den klart mossfriaste gräsmattan, just av denna anledning. Så vill du ha en mossfri trädgård; skaffa en son och ge han några golfklubbor och många golfbollar (bör vara mjuka för att minska kostnaderna för grannarnas fönster, hundar och fruar med mera). Någon gång runt 1995 så skaffade jag mig grönt kort som det hette på den tiden och arbetade mig neråt i handicap. Idag har jag nånting runt 16 i handicap.

Sen kom en längre period då jag höll på med allt detta, scouting, golf, skola, fritis och kyrkan. På högstadiet i skolan så började min romans till mattematiken efter att ha hatat matte i 6 år. Gn på matteprov byttes över ett jullov till MVGn. Jag var mattefreak...

När det så var dags att göra gymnasieval så var min stora passion matte och data (och golf och scouting så klart också förstås). Efter mycket beslutsångest så valde jag sedan El-programmet med inriktningen data i tankarna. Det första året var dock gemensamt för alla inriktningar (data, elektronik, elinstallation och automation) och vi skulle välja inriktning först efter ett knappt år, och tur var väl detta, för data-inriktningen låg nu längst ner på min lista. Överst låg elinstallation och automation i en relativt jämn kamp. Slutligen blev det också elinstallation som lockade mig mest (man fick ju göra lite automation inom elinstallation också men inte så mycket tvärtom).

När jag började i tvåan på gymnasiet var jag ännu enligt vissa sedd som mattefreak, med tanke på att jag aldrig räknade ett tal i boken, utan klurade ut egna mattetal att räkna ut, tal com var många gånger svårare än dom i boken. Det räckte ju med att man svarade på lärarens frågor och gjorde talen på matteproven för att övertyga läraren om vilket betyg det var som gällde. Men så i tvåan då så skulle vi inte få läsa någon mer matte än den matte A vi läst under ettan. Däremot lovade rektorn att vi skulle få kunna välja till matte b i tvåan. Detta val anar jag att rektorn ångrar idag... Utan tvekan fyllde jag i pappren för att välja till matte b och rektorn hade pappren från mig samma dag som han gett ut dom.

När vi så var så gott som klara med matte b-kursen så kom rektorn och sa att han glömde att säga att vi som valt till matte b var tvungna att välja bort ett av karaktärsämnena som vi läst, för att få betyg i matte b. Om vi skulle välja bort ett karaktärsämne skulle det innebära att vi inte skulle kunna få våra certifikat som elektriker utan att läsa till den kursen igen. Eftersom detta dilemma inte nämts när rektorn lovade att vi kunde få välja till matte b som besökte jag rektorsexpeditionen så gott som varje dag samt stoppade rektorn när jag såg honom i korridorerna, och alltid var det samma sak som gällde; att tjata på att han inte nämt något om att välja bort ämne för att välja till matte b och att det inte var rätt att komma och säga det nu. Rättvisan segrade till slut, strax innan rektorn tog tjänstledigt för nån form av sjukdom eller utbränning... Dock var inte det enda jobbiga med matte b-kursen. När vi skrivit alla prov och bara hade ett nationellt prov kvar så bestämde läraren att han inte kunde sätta betyg med stöd från tidigare prov vi skrivit och han bestämde att han skulle sätta samma slutbetyg på oss som vi det betyget vi fick på det sista nationella provet. För första gången på fem år så pluggade jag matte. Och för första gången på fem år så missade jag ett MVG på ett prov... Men en halv poäng! Läraren var hård (men rättvis?) och stod för vad han sagt och helt plötsligt var där ett irriterande VG på betygspappren på raden matte b. Shit happens. Och med tanke på att jag bara läst matte b och de flesta andra gynasielinjer läser mer än matte b så slapp (?) jag mattefreak-stämpeln, även om vissa fortfarande ser mig som en mattefrek, jag gillar ju fortfarande matte, även om min kuskap inte sträcker sig bredare än matte b.

Den 11:e juni 2004 tog jag så studenten. SAAB hade börjat krångla med varsel och uppsägningar nån månad tidigare och SAAB är hjärtat för industrin i närområdet runt Trollhättan. Elfirmorna drabbades på så vis också. Jag var arbetslös.

I januari 2005 så började jag göra lumpen som bevakningssoldat på F7 Såtenäs. Bevakning är kännt för att vara en av de lugnaste utbildningarna för värnpliktiga. De första månaderna var dock relativt hårda liksom för alla utbildningar. När vi började skarpa tjänsten låg vi inne varannan vecka men var i tjänst 24 timar om dygnet. Mestadels satt vi i vakten och spelade X-box men vi åkte ändå ut en hel del på larm och framförallt ronderingar.

Den 25:e november 2005 så muckade jag från F7 Såtenäs men fick samtidigt anställning på samma ställe. Jag fick anställning för att göra samma sak som i lumpen, sitta i vakten, kontrolleta inpasseringen, titta på tv, äta och sova. Jag jobbar var fjärde dag och jobbar 24 timmar varav 6 timmar är jour. Med en grundlön på 15 500 och ett rejält tillägg för obekväm arbetstid och jour så blir lönen före skatt inte så pjåkig, nånstans runt 20 000 är det sagt att vi ska få. Anställningen sträcker sig för tillfället fram till nyår men idag får jag förhoppningsvis svar på om den ska förlängas sex eller tolv månader, vilket jag verkligen hoppas på.

Detta är då mitt liv... Fast nu märker jag att jag missat en fritidssysselsättning.

För ett drygt år sen började jag spela rullstolsinnebandy. Jag sitter inte i rullstol men har kompisar som gör det och anledningen till att jag börjat spela rullstolsninnebandy är till följd av att min syster spelat i många år och hon i sin tur började för massa år sen för att hennes bästa kompis satt och sitter i rullstol... På den vägen är det...

Det var så en snabb (?) sammanfattning från början till slut, eller ja, slutet hoppas jag dröjer ett tag till...